Vandrande pinnar

En dag kom mina barn hem och bad att få varsinn burk. Till vad då frågade jag?

- Jo vi ska få vandrande pinnar att ha som husdjur, man kan inte bli allergisk, vi ska mata dom själva, vilka burkar kan vi ta??

Hem kom fyra små vandrande pinnar, mera vandrande granbarr, två i varje burk. Raskt iväg till djuraffären för att köpa bättre bostäder åt pinnarna, jag läste mig till att de kunde bli uppåt 7 cm och då räcker inte tomma syltburkar långt. Pinnarna var av den vanligaste sorten Carausius morosus och de åt och växte sig stora. Sommartid var det inget problem med maten, det var bara att plocka in lite grönt utifrån och sätta in i buren. Favoritmat var hallonblad men även kärs gick bra (kallas även kirskål, ett ogräs man ofta har gott om i trädgården). När det blev höst var det värre. Inga färska blad att plocka. Det blev till att jaga kravodlad kruksallad i affärerna, för att vara säker på att inte pinnarna skulle få i sig några gifter. Salladen blev ganska dyr i längden eftersom den fort vissnade i buren. Dessutom är näringsvärdet för sallad ganska lågt. Det måste finnas något enklare sätt.

Att sätta några solrosfrön i en kruka är inte svårt, och pinnarna åt gärna solrosorna, men solrosor växer inte så snabbt i kruka på vintern och pinnarna var hungriga. Här behövdes något mera snabbväxande. Lösningen blev alfalfagroddar. Alfalfa eller blålucern är vanliga att grodda. Fröna kan köpas i de flesta livsmedelsaffärer, de står oftast på hälsokosthyllan. För att hålla groddarna färska i buren groddade jag dom på en självvattnande anordning gjord med enkla medel.

Det här är vad som behövs.

• en tom glasburk, t ex 800g marmeladburk el dyl
• en blumkruka av plast som precis passar i glasburken, helst oanvänd
• en kompress el dyl för fröna att växa i
• en gummisnodd som håller kompressen på plats
• frön

Gör så här:

Bred ut kompressen och sätt den över blomkrukan.

Fäst kompressen med gummisnodden.

Sätt sedan ner blomkrukan i glasburken och häll på vatten. Vattnet ska vara nästan ända upp till kanten.

Bred ut fröna (ca ½ tsk) på kompressen och fukta dom lite extra.

En plastpåse över håller det hela fuktigt tills groddarna har rötter. Fröna gror snabbt och efter några dagar har man en fin odling. Se bara till att groddarna får lite ljus så att bladen blir gröna. Sedan ställer man in hela glasburken med groddodlingen i buren. Groddarna håller sig färska och växer, pinnarna har alltid färsk mat. Vid behov är det bara att hälla på mera vatten. Det vatten som dunstar hjälper till att hålla luftfuktigheten i buren uppe, det är bra för pinnarna. På den här dieten höll sig våra vandrande pinnar friska och producerade rikligt med ägg. Fuktigheten från groddarna räckte för att äggen skulle kläckas och vi fick massor av småpinnar som också gärna åt av groddarna. Det här blev pinnarnas huvudsakliga föda hela vinterhalvåret. Medan pinnarna åt av en groddburk odlades en ny upp, sen var det bara att byta.

 

Nu har vi inte några vandrande pinnar längre, men skulle vi skaffa så kommer de garanterat att få äta alfalfagroddar.

Groddarna på bilden åt våra gerbiler upp. De hade mycket roligt.

 

 

Till Bohuset